Förlossning del 3

Vår lille kille kommer ut. Att det är en pojke vet jag ju såklart inte fören undersköterskan frågar om jag vill ha hjälp att lyfta upp honom. Han? Frågar jag. Dennis nickar stolt. Jag frågar ändå för att försäkra mig. Är ni säkra, en pojke? Ett lyckorus går genom kroppen. Sedan ligger han där stilla. Han är helt färdig, nästan inget fosterfett, svart hår. Han bara tittar men jag som gärna vill att han ska skrika lite masserar honom lite över ryggen med hjälp av undersköterskan. Moderkakan kommer ut och skvätter ner hela BM med blod. Vi skrattar igen, bm hittar en liten liten reva som hon väljer att sy trots att jag försöker få henne att avstå. Hon glömmer fästa tråden så hon får göra om det. Återigen skrattar vi och säger att hon får lov att gå hem och sova nu.
Barnmorskan och Undersköterskan tackar för de fick vara med på vår förlossning och rusar sedan iväg för att hinna med tåget. Sedan går timmarna, vi fikar, tittar, visar upp vår kille för stolt storasyster, ringer familj och vänner. Jag duschar, känner mig märkligt frisk för att just har fött och alla i korridoren frågar hela tiden "har du verkligen fött idag?". Jag har inte ont någonstans, jag är inte trött och känner att nu vill jag hem och mysa med min familj. Tårta ska vi ha och champagne. Någon timme innan vi åker börjar jag känna mig matt. Jag blöder mycket men tänker att med tanke på kraften i mina eftervärkar är det säkert normalt. Herregud allt är väl normalt med andra barnet tänker jag.

Klockan 15.00 är vi hemma. Jag känner mig fortfarande matt men herregud jag har precis fött barn. Jag vilar och myser. Min familj kommer och jag försöker umgås och äta, ha trevligt och mysa med Engla och bebis. Men jag orkar inte. Jag kräks, sedan somnar jag. Jag byter blöja (binda) var 5-10 minut och varje gång jag reser mig faller det nästan moderkaksstora klumpar ur mig. Jag duschar och byter och duschar och byter. Tillslut är bindorna slut. Jag får panik, hur ska jag kunna sova inatt, jag kommer blöda ner hela sängen om jag inte bytar binda var 5 minut och beslutar att ringa till bb för att kolla om det är normalt. Det tycker jag skall åka in och någonstans här försvinner all ork. Hjärtat rusar, jag orkar nästan inte gå, väl på akuten tar dom det lugnt. Ingen panik här inte, en undersökterska är nästan nära på att skicka hem mig när hon hör att jag födde på morgonen och blöder. Det är ju normalt att blöda. Hon säger " Herregud du ser ju jättepigg ut för att ha fött i morse, kan man aldrig tro jag låg i sängen i 6 dagar när jag hade fött". Jag svarar att jag i alla fall känner mig döende. När dom tar mitt blodtryck försvinner jag. Dom sätter dropp och lägger mig i hjärtsäng läge, baddar med vatten, tar prover. Mitt hb ligger på 95. Jag blir inkörd i ett rum och en läkare kommer för att undersöka mig. Ganska snart visar det sig att ett kärl, en artär står öppen och orsakar blödningen. Världens hemskaste undersökning av ren smärta (gyn undersökning rekomenderas inte direkt efter man fött barn) resluterar i att läkaren får sy för att få stopp på blödningen. Ett läkemedel som gör mig mindre blödningsbenägen sprutas in i venen och orsakar vad jag först trodde var en nära döden upplevelse som senare visade sig vara en bieffekt av läkemedelet, kraftigt illamående och skakningar i hela kroppen. Jag läggs in på gyn och nya prover på mitt hb tas. Provet visar 79 och läkaren ordinerar blod. Ligger hela söndagen och försöker vila, äta, få igång amning och får blod. Efter två påsar blod känner jag mig som om jag varit på spa i en vecka. Känslan av att kunna gå på toaletten utan att jag orsakar blodbad och faktiskt kunna ha en binda i ett par timmar gör att jag känner ren tacksamhet till den duktiga läkaren. Framåt kvällen känner jag mig riktigt bra och orkar duscha och mysa med bebis. Orkar lyfta honom och intressera mig på riktigt för honom. 9 timmar mellan natten lördag till söndag ammar jag tills brösten nästan blöder, sedan äntligen kom mjölken och bebis (ska snart få ett namn) somnar. Pku test tas, hörseltest och sedan beslutar jag tillsammans med läkaren för att åka hem.

Nu är jag hemma, piggare men inte återställd. Myser med ett helt underbar liten pojke och tycker livet är ruskigt bra. Tacksam över en snabb och i efterhand ganska häftig förlossning och lättad över att jag fick hjälp och sökte den innan jag hunnit bli sämre.

Förlossning del 2

Klockan har hunnit bli 06.00 och Dennis har precis ringt på klockan efter lustgas. Undersköterskan kommer in och frågar vad jag vill och jag säger att jag skulle vilja ha lustgas nu. Hon tar mitt blodtryck mitt i en värk och jag hör bara att hon berömmer min andning och börjar fråga om jag har äggvita i urinen eftersom jag har så högt blodtryck. Hon går utan svar eftersom jag är helt upp i min andning. Min barnmorska kommer in, presenterar sig och säger att hon vill undersöka mig innan jag får lustgas. Kläder av och jag hyfsat irriterad över att allt tar sån tid (enligt mig) frågar precis när hon skall undersöka mig "SKA DU GÖRA DET NU??!". Hon skrattar lite och frågar om jag har en värk nu då? JA. Jag säger sedan att det känns som om vattnet kommer gå snart barnmorskan skrattar och kontrollerar sen. 8-9 centimeter och mycket riktigt, ordentligt buktande fosterhinnor, hon frågar om hon ska ta hål och det tackar jag ja till. Jag börjar skratta och känner en lättnad. Herregud va orättvist mot alla andra, jag har ju inte gjort något; vilken lyx tänker jag. Undersökterskan skämtar lite om att det är nog okej med lustgas nu och jag får masken. Börjar dra och är härligt borta några sekunder under en värk, sen känner jag mig bara förbannad på lustgasen och vill slänga den i väggen. Jag behåller den ändå, tänker att jag kanske kommer ångra mig och vill inte förlora den smärtlindring jag faktiskt har. Bm sätter elektrod på bebis huvud och jag ställer mig på alla fyra. Här händer något. Jag känner mig stolt, som en urkvinna som skall föda och tänker hela tiden att jag behöver ingen för det här, det är tack vare mig jag kommer klara det här. Inte på grund av min barnmorska eller Dennis. Tack vare mig och min kropp. Jag tänker, om jag slappnar av går det fortare. Bm försöker skriva lite journal samtidigt som hon slänger ett öga på om elektroden kommer lägre ner. Dennis hjälper mig att hålla balansen och jag börjar krysta. Bm kommer och kontrollerar och hjälper mig pressa bort den sista cm medans jag krystar. Undersköterskan kommer in i rummet och jag säger "du hörde det var dags eller". Sedan börjar det. Jag trycker och hör att de andra i rummet försöker få kontakt med mig och svarar "Förlåt förlåt jag vet att man inte ska skrika". Alla börjar skratta och säger att de är tillåtet att skrika. Sagt och gjort. Jag skriker, trycker och får då och då kontroll över mig själv och lägger kraften på att trycka. Jag känner efter med en hand och känner att bebisens huvud nästan är ute. Tack gode gud tänker jag och tänker, nu jävlar trycker jag så är helvetet över sen. Jag trycker och trycker och trycker och ploff så var han ute. Krystvärkar i 8 minuter, aktiv förlossning 32. 1.48 minuter sedan första värk.

Förlossning del 1

Vaknade någon gång på natten mot lördag för att gå upp och kissa. Besvikelse infann sig direkt, ingen bebis den natten heller. Vaknar någon timme (?) senare klockan 04.50 av att jag drömt att jag har ringt in till förlossningen för att berätta att jag har värkar. Reagerar över att en samandragning jag får en stund senare känns lite mer än vanlig, men ont gör det ju inte. Somnar någon minut och vaknar igen av att jag åter igen får en samandragning. Tänker att om jag går upp för att kissa kommer det gå över eftersom mina förvärkar alltid gör det. Kommer in på toaletten och kollar på klockan 04.57, får en värk till och ringer därför förlossningen. Vet inte riktigt varför, mest känsla.
Växeln meddelar att det inte är någon som svarar och frågar att det är viktigt. Jag svarar att jag tänkte föda barn och att hon själv kan avgöra om det är viktigt. Hon blir lite nervös och frågar om hon ska försöka igen eller om jag skall återkomma. Jag frågar irriterat om hon vill jag ska föda en annan dag. Hon kopplar fram mig till förlossningen som så småningom svarar att eftersom det är mitt andra barn får jag komma in precis när jag känner att jag vill. Jag väcker Dennis, säger lite på skämt, Bebis... Sedan går jag in i duschen, tvättar bort sminket, smörjer in benen, packar det sista och borstar håret. Värkarna börjar kännas men inte värre än att jag kan andas mig igenom, lite som mensvärk.

Dennis får i uppgift att få tag i Taxi. Jag hör honom säga i telefonen "okej, tack ändå." Han kommer in i badrummet och säger lite lätt "Dom hade ingen ledig". Jag känner viss irritation. Är det ingen som fattar att jag ska föda. Jag svarar något i stil med, "Nähä, den här jävla staden, sanslös." Han ringer vidare och får tillslut med hjälp av tips tag i en bil som lovar vara på plats om 10 minuter. Gosar med Engla, instruerar min lillasyster om hennes uppgifter och går sedan ner till bilen. Taxin tar tid och jag känner medans vi står där ute och väntar att värkarna börjar gå mot lustgasnivå (önskan om) och jag blir otroligt sugen för att göra en tarmtömning. Berättar detta för Dennis och säger "Tror inte det är ett bra tecken, brukar vara nära då". Taxin kommer slutligen, dock efter tillräckligt många minuter för att jag skall vara berädd att slå ihjäl personen som kör. Jag säger inte ord på hela vägen in och lämnar sedan hastigt bilen, trycker på klockan för att bli insläppt och får till svar genom porttelefonen. "Hej! Där står ett meddelande på dörren!". Jag läser på dörren. "Använd skoskydd!".

För jag vet inte vilken gång i ordningen denna natt känner jag "ÄR DETTA ETT SKÄMT?!". Med värkar, höggravid skall jag balansera för att få på mig några jävla skoskydd?!.

Får på mig skoskydden och tar hissen upp, värkarna kommer tätt nu, men fortfarande ganska snälla. Undersköterskan som tar emot oss säger att hon vill ta en vikt innan vi går in i förlossningsrummet. Igen, är detta ett skämt?.

Vågen var sönder så vi får istället gå in på ett förlossningsrum, dom presenterar sig och går sedan. Jag får en värk till och säger efter den. Nu vill jag ha lustgas Dennis, ring på klockan.

ingen mammaglow.. hb 79 och energi och kraft 0

nytt rekord! 32 minuter!

ingen bebis men en sambo med hemtenta som har datorn

Bf +2

Har precis efter ett litet snöäventyr kommit till skolan. Herregud vilket väder. Vi har sedan i maj berättat för Engla att bebisen kommer när det blir vinter och det kan man väl lugnt säga att det är nu? Välkommen ut bebis! I magen är det annars rena lugnet. Bebisen vaknar till någon gång om dagen, rör på sig lite och sover sedan. Några värkar med aningen kraft men inte ens på mensvärknivå (alltså för oss som har det på en riktigt vidrig nivå) men annars ingenting.

Nu är det snart basgrupp och resten av dagen blir det tentaplugg. Fick panik inatt och började plugga läkemedelsräkning och leta artiklar till C-uppsatsen. C-uppsatsen skall för övrigt skrivas om sådär 8 månader!

Vintermys!

Engla ligger nu tyst i sin säng efter att ha ropat in mig vad som känns som 100 gånger för att berätta "en saga" som hon uttrycker det. Dom har handlar om allt från att hon bajsade och torkade sig förra sommaren till att hon har eld i sina ögon som säger att hon ska äta. Fråga mig inte, jag vet inte.

Nu sitter jag bänkad framför Kanal 5 och Svergies skönaste familjer, njuter av varma lussekatter och dricker julmust! Extra härligt är att tvätten ligger i skåpen, disken är diskad, golven är rena och sängen renbäddad!

herregud va små

Nu är till och med blöjorna på plats, bara bebisen som saknas. Herregud vilken liten rumpa som måste gömma sig i magen med tanke på hur små blöjorna är!

Julklappar

Har redan köpt ett par julklappar men är långt ifrån klar. Till Dennis är det enkelt. Bebisen får nog en portion bröstmjölk och en ren blöja. Familjen har detaljerade listor som man helt enkelt bör följa. Min syster Fredrika brukar säga att det inte är så viktigt, men gissa om det är. Det är livsviktigt och inte sällan brukar hennes sambo se svettig och nervös ut redan i november.
Sen har vi Prinsessan Engla. Hon har en lång lista, flera till och med. Dom rymmer allt från Elefanter till lila skateboards och motorbåtar. Hon har inga problem med att uttrycka Önskningar skulle man kunna säga. Engla har ju lite människor runt omkring sig, inte nog med att mina föräldrar är separerade med lite nya uppsättningar utan även Max föräldrar är det. Ovanpå det finns där Dennis föräldrar med morföräldrar och vad som känns som ett par tusen mostrar och fastrar, gudmödrar och gudfäder även det i dubbel uppsättning. Lägg sedan gärna på att Engla är första och enda barnbarnet (sålänge bebisen stannar inne) hos de flesta. Vad jag försöker komma till är att oavsett hur lite eller mycket vi än köper till Engla så blir det alltid för mycket. Blir några få presenter från oss i år skulle jag tro och sedan lite saker som hon behöver.

Underbart tält hittade jag hos blåelefant.se men knappast aktuellt då det kostar lite mer än vad jag normalt betalar för lite tyg och plast.

Som innan man dör?

Vecka 41 i morgon av totalt 40 veckor. Precis ingen logik alls. I morgon är jag alltså på övertid, idag är jag i mål. Fast ändå inte. För jag sitter här hemma och känner mig tusen år från att föda barn. Ingen känsla, ingenting inom mig som säger att "nu är det dags". Inte ens förvärkarna är av någon riktig kvalité längre. Slemproppen fortsätter ju i och för sig att avlägsna sig och tarmtömning sådär 4-5 gånger om dagen, men det är allt som kommer ut. Äckliga grejer, inga söta bebisar.

Den här Graviditeten har varit väldigt Speciell. Den började med illamående på en helt för mig tidigare okänd vidrig nivå. Känslostormar, ångest, oro och ibland en viss känsla av lycka. Detta trots att Bebisen var helt planerad. Sedan kom mellan perioden, utan direkt illamående men med fortsatta våldsamma kräkningar, dock mådde jag bättre och kände mig lite, lite gladare. Sedan kom tredje triemestern, den som man ska må skit. Helt plötsligt mådde jag toppen. Glad, kände mig frisk i kroppen, pigg och full av energi och så fortsatte det fram till två- tre veckor sedan. Trött igen, ont i kroppen, massor av onda förvärkar, irriterad och stressad. Men så vände det igen. Precis när jag trodde att man inte kunde må sämre rent kroppsligt så känner jag mig nästan hög. Jag känner det som om kroppen väger 10 kg mindre, jag rör mig smidigare, jag är piggare, jag är glad , jag orkar göra saker. Men framförallt. Jag känner mig knappt gravid ibland.

Så vad tror ni? Kan det vara som precis innan man dör med en förlossning? Man liksom vaknar upp efter veckor av frånvaro och är piggare än någonsin för att sedan stupa? I mitt fall då föda? Vi hoppas på det.

En känsla av att Bebisen kommer stanna där inne för alltid har infunnit sig starkt.

bf

Fullmåne

Fullmåne sägs kunna få både barn att titta ut och människor att förvandlas till brottslingar. Engla valde att titta ut på fullmåne, Bebisen i magen valde det inte. Mycket och rikligt med förvärkar hela natten men inte en endaste liten bebis. Dock var det inte långt ifrån att jag lät månens kraft inta min kropp och förvandla mig till galen. Har precis kommit fram till att det är dumt att ställa in sig på ett datum, man blir både arg, besviken och väldigt irriterad. Nu får bebisen välja fritt helt enkelt, jag skulle uppskatta om den väljer en dag då vi inte har tenta men inte ens det är ett måste. Bebisen vi väntar på dig men vi förstår att du inte är redo än. Det är okej.

Bebisrum

Egentligen mer en hörna som jag antar inte kommer bli använd på väldigt lång tid, men den finns och är nu färdig. Ja, nästan i alla fall. Mobilen som vi köpt har inte riktigt kommit upp än men vi har gott hopp.

Dagen

Dagen började med lång sovmorgon som fortsatte i någon slags dröm där jag vacknade upp till ett tipp topp städat hem. Mycket märkligt måste jag säga men väldigt uppskattat. Skulle sedan köra en kort väg till affären för att köpa lite nödvändigheter men blev överväldigad av en frihetskänsla där bakom ratten i min nya bil att jag genast bestämmde mig för att köra en bit till och istället handla utanför staden. Väl där insåg jag att jag fortfarande inte var mätt på bilkörning utan tog avfarten mot kalmar. Nästan halvvägs inser jag att av hushållets tre visa/mastercards så hade jag alla med mig och utifall att jag skulle råka föda i Kalmar är det ju bra att se till att Dennis rent tekniskt faktiskt kan ta sig dit så jag vände om. Hela vägen tillbaka, plockade upp Kickan och Vincent som också var sugna på Kalmar och sedna körde jag de 9 milen till Kalmar, 3 vidriga timmar på Ikea tillsammans med resten av hela blekinge och sedan 9 mil tillbaka. Klockan han bli halv sex innan vi var hemma igen trötta och belåtna redo att boa klart det sista.

Nu blir det sängen. Kvällen har vi haft det mysigt här hemma med Mamma och storasyster, ätit Lussekatter och druckit glögg.

ingen bebis

Det gäller att förbereda allt.

Från Englas förlossning finns 3 bilder. En där jag i en mycket osmickrande vinkel drar lustgas, en där Max skrattar samtidigt som jag skriker och en där Engla är född och man får med min feta mage med bristningar, mindre vackra bröst, dubbelhaka, och ruskigt fett ansikte. Det är allt. Inga vackra bilder. Vad händer med fågelperspektiv? Jag vill se så liten ut som möjligt på bilderna, inga jävla dubbelhakor med.

Nu fick jag en idé , jag tog ett gäng med osmickrande bilder på Dennis som jag har informerat honom om åker ut på bloggen om bilderna blir lika hemska som dom han tog på barnmorskebesöket eller typ rakt igenom hela graviditen. Det får bli hans mål, göra mig nöjd med bilderna. Inga dubbelhakor.

Ingen bebis här inte

Vi går och lägger oss. Trots att det verkligen är sant att de sista veckorna är minst lika jobbia som hela den första delen av graviditeten tillsammans tycker jag detta är det bästa. Det är spännande. Ingen vet när, ingen vet hur, ingen vet vem det är som skall komma. Roligast för mig är att jag vet hur fantastiskt det är, Dennis är ovetande om vad som väntar honom vilket gör att det känns lite speciellt för mig att uppleva detta med honom.

Vad har hänt med mitt barn?

Jag känner inte igen Engla. Hon skrattar, hon gosar, hon säger saker som "okej då" när jag säger nej eller säger att hon ska äta upp sin mat. Hon inte bara åt upp sin mat, hon gick med på att tvätta håret och borsta ut dreads utan att ens skrika för att sedan själv ställa sig redo för tandborstning. Skrek inte när hon skulle upp från badet, skrek inte när jag sa att hon skulle sova i sin egen säng. Förstår ni, något är lurt. Kan det vara så att hon fjäskar i hopp om den där elefanten, hästen, hunden och katten hon önskar sig?

vecka 40

Ser ni så mycket magen har sjunkit? Färdig tycker jag det ser ut som. Ska innan bebis kommer fixa lite små saker. Har ett 20 tal sjukdomar att plugga in till på tisdag, ska packa klart förlossningsväskan, städa här hemma och byta till vinterdäck på bilen. I morgon blir det fredagsmys med Åke och hans tjejer och på lördag tänker jag mig långpromenad ute i skärva med Mamma som kommer upp.

Idag efter skolan tvingade jag med mig en sur Dennis som inte alls ville samma sak som jag. Dammsuga bilen och polera varje cm.

Nu är vi kombi

Vi är familjen kombi. Nu kommer jag säga något jag inte trodde jag skulle säga, vilken kör glädje! Ni som kan något om bilar, alternativt inte anser kombi höra ihop med körglädje kan skratta bäst ni vill för jag känner den. Den flödar genom min kropp. Jag gillar min nya bil.

bebisen

Var inne på förlossningen ikväll eftersom jag inte kännt fosterrörelser på hela dagen vid mer än ett tillfälle. Började med ett ultraljud där dom egentligen bara lugnade genom att titta på hjärtat och visade oss sedan ansiktet. Goa kinder! Fick se i 3d vilket jag tyckte var grymt häftigt!
Låg sedan med ctg kurva vilket visade fina hjärtljud och precis som sist så reagerade bebben mycket på ultraljudsljudet och tog igen rörelserna vi väntat hela dygnet på. Visade även värkar på värkmätaren, en och annan av hyfsad kvalité men de flesta var av fisstyrka. Inga att föda bebisar på.
Efter att ctg kurvan var klar och vi längtade hem till Engla och soffan och kände oss rejält lugnade var det dags för Ultraljud igen. Där gick vi igenom allt och då menar jag allt. Mätte och beräknade fram vikten till 3500 gram. Kollade noga alla organ, hjärtat i närmare 5 minuter. Han kollade flödet i navelsträngen och lyssnade. Kollade mängden fostervatten och hur moderkakan såg ut. Vi fick lov att åka hem och lovade att höra av oss i morgon om bebben inte kom igång igen men att allt såg super fint ut.

Måste säga att eftersom vi var inne förra veckan för samma sak kände jag mig lite dum , man vill inte vara i vägen och ta upp onödig tid men de fick en verkligen att känna tvärtom. Välkomnande och tog vår bebis hälsa på största allvar!

flicka eller pojke?

Aftonbladet gör sitt jobb..

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8107580.ab I artikeln skriver de om sömnförlamning. Anledningen till att jag tar upp det är för att det drabbade mig en gång och var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag försökte skrika men lyckades inte få fram tillräckligt höga ljuda för att någon skulle höra. Jag låg instängd i min egen kropp och kunde inte röra mig eller prata. Jag la ner all kraft jag hade och verkligen koncentrerade mig på att röra kroppen och skrika, ingenting hände. Tillslut blev ett svagt skrik starkare och starkare och i samma sekund som jag kunde panikskrika högt så kunde jag även röra kroppen. Som om det låstes upp. Efter detta var jag livrädd att vara med om samma igen, rädslan för att inte kunna komma tillbaka.

Mamma som inte är typen som tror på vetenskapliga/medicinska orsaker till saker och ting kom in springade och frågade varför jag skrek och sa att jag bara hade drömt. Nej det var ingen dröm, jag var vaken.

Vecka 40

Det ilar, det trycker, det huger som knivar och molar i rygg och magen till och från mest hela tiden. Bebisen är på väg ut. Inte idag men på söndag. Min kropp övar och jag känner en viss stolthet, vi är så synkade jag och kroppen. Min kropp är helig, den är fantastisk.

Onsdag

Jag har Engla hemma från dagis idag vilket är supermysigt. Stundvis i alla fall. Nyttigt? Absolut. Engla har verkligen kommit in i sin vad jag hoppas är värsta perioden av trots och testar oss ofta och mycket. Det är inte bara skrik och gråt, för lika arg som hon blir för ingenting lika glad och rolig är hon också. Hon har humor!

Det är ganska plågsamt att se också, hon blir så arg och gör saker hon kanske inte riktigt hade tänkt för att sekunder senare inse att det var dumt. Massor av känslor i en mycket liten kropp som hon själv verkar chockad över. Det formligen sprutar ur. Jag känner igen mig så mycket i det, den där ilskan som är helt ofattbar som bara bubblar upp och liksom nätt och jämnt går att hålla inne. Skillnaden är väl att min är väldigt påtaglig nu som höggravid men också vuxen. Engla kan ju alltid skylla på sin ålder. Det är inte lika charmigt när en höggravidkvinna blir högröd i ansiktet över att tanter går långsamt på mjölkavdelningen och tar upp vägen (för jag är ju smidig som ett kylskåp och blockerar ingenstans!).

Dennis bor tillsammans med två mycket kärleksfulla men också mycket tempramentsfulla tjejer just nu, vi kanske ska rösta för att den där inne har en snopp trots allt? För Dennis skull.

Flickvän

Jag är inte världens snyggaste flickvän, inte heller världens sexigaste. Jag är inte världens enklaste eller världens snällaste. Inte heller världens smartaste och inte den mest förstående. Men fatta jag är världens bästa. Fritt fram att fråga min sambo! Han blev som ett barn på julafton när han fick en iphone 4 att leka med. Jag köpte en Samsung Galaxy till mig och var ruskigt nervös att jag skulle ångra att jag inte köpte en ny iphone till mig med, hittils är jag ruskigt imponerad!

Barnmorskebesök

Efter en hel natt utan sömn somnade jag ganska precis lagom till det var dags att gå upp. Eftersom vi inte har någon bil fick det bli en promenad in till stan, Dennis planerade att promenaden som i vanliga fall brukar ta 5-7 minuter skulle ta 30 vilket visade sig stämma ganska exakt. Promenaden resulterade även i att mitt blodtryck låg på 146/98 med en puls på strax under 100. Högt med andra ord.

Annars gick allt bra, ingen mer viktuppgång, bebisen hade fina hjärtljud med ett medel på ca 144 slag/minut och magen hade vuxit sen sist och låg fortfarande precis på kurvan.

Frågade om hon visste varför doktorn uttryckt sig som om de tyckte min mage var liten och hon blev förvånad men kollade ändå i journalen om där stod något. Vilket det gjorde.

"Inte påtagligt liten bebis". Vi spekulerade några sekunder kring vad hon menat med det men la ner det direkt, min barnmorska kände och klämde lite extra och sa att hon inte alls förstod vad läkaren hade menat och uppskattade bebisen till runt 3500 gram. En normalstor bebis.

Pratade lite om förlossningen, och jag tog motvilligt emot en ny tid trots att jag skall avboka den eftersom bebisen redan är här då. Kom igen, 21 november är det som gäller, 1 december finns inte på kartan.

Mina höfter tål att kommenteras. Herregud, bebisen kommer glida ut!

Ni tycker jag ser sliten ut..

Jag må se sliten ut på bild men det är ingenting mot hur jag känner mig. Jag har gått in i den sista fasen. Fasen då kroppen egentligen inte gör annat än förbereder sig inför förlossning. Illamående, sura uppstötningar, kisspauser 3 gånger per natt, trötthet som inte påminner om något annat, ont i bäcken, hugg i magen och i benen när bebisen gnider (?) mot nerver och total invalidisering när det kommer till rörlighet. Jag är ett koli. Detta är positivt. Jag har kommit till den fasen när man är kräktrött på att vara gravid. Nu kommer jag säkert behöva vara det till jag kommer till nästa fas (så kräktrött så jag bokstavligttalat kräks och gråter och svär) detta för att naturen försöker avskräcka mig från att skaffa allt för många barn och överbefolka vår jord. Om jag skriver på ett avtal med dig naturen om att max skaffa 4 barn, kan jag få föda nu då? I kväll? I kväll passar mig bra.

Och ja just det, vi är billösa, så nu har jag en hel vecka på mig att köpa en ny bil, en bil utan dolda fel, överpris. Lättare sagt än gjort alltså.

Rastlös

Fast helt slut.
Mitt jobb just nu är att göra ingenting. Jag skulle kunna städa men hur lönt är det när det ser likadant ut efter 1 timme. Nä städa gör vi bara när vi ska få gäster.

Dagen i korthet

Ligger på soffan och väntar på att Dennis skall bli färdig så vi kan gå och lägga oss. Men det tar tid.
Funderar lite över dagen och kom fram till att dagen bäst beskrivs i punktform. Här har ni!

1. Engla har vid flera tillfällen frågat om jag kommer i håg förra sommaren när hon var en pojke som hette Anders. Anders uttalar hon ANNNDOOUUURRSS. Nej, tyvärr älskling jag minns inte.


2. På köksbänken ligger 8 paket saffran. De var extrapris på Ica och de flesta i familjen gör beställningar via telefon till oss. Dennis cyklar som en galning fram och tillbaka, fram och tillbaka till Ica.


3. Trots att det faktiskt är Farsdag i dag är det jag som blivit firad. Detta i form av ögonskuggor och maskara från dior av min Fd. Svärmor som tyckte jag behövde skämmas bort. Tänk er hur lyckligt lottad jag är som har en så fin fd. svärmor.


4. Dennis fick ångest över ett elakt sms han hade skickat till mig och gick in på min mobil för att radera det. Jag skulle sedan bevisa att där är massor av elaka sms i telefonen men blev snabbt överbevisad. Jag är helt klart den i vårt förhållande som skickar de elaka smsen. Han skickar sms som "älskling jag saknar dig, tycker du om stuvade makaroner?". Nej Älskling jag tycker inte om stuvade makaroner men jag tycker om dig.


5. Bebisen blev mycket upprörd när Engla hamnade i en "svacka" tidigare i dag och försökte ta sig ut genom magen. Syskonkärleken när den är som mest äkta.


6. Till middag åt vi helstekt lamm i ugnen med mintgéle, mycket gott kött just nu för mitt järnvärde. Engla grät första halvan av middagen över att hennes hemska mamma serverade kött i 300 kronors klassen. Jag borde bättra mig och ge henne lite mer nermalda inälvor i form av korv oftare!


7. Jag ringde pappa och önskade farsdag, han tackade och sedan diskuterade vi bilar i 20 minuter.


8. Engla sa med gråten i halsen godnatt och "jag vill inte ha någon bebis men ni vill det". Jag profylaxandas det löser sig....


9. En bekant fick barn i gårkväll som de valde att namnge det namn vi hade tänkt till bebisen om det blir en flicka. Tillbaka på ruta ett.


10. Jag råkade lägga en röd matta och en rosa strumpa med våra vita nya lakan. De är nu rosa. Men rosa kan ju vara fint.

Värkar

Vaknade ganska utvilad i morse med samma status som tidigare. Lugnare än lugnt i magen.
Men så helt plötsligt utan förvarning drog det igång. Först tänkte jag att det inte var lönt att mäta mellan värkarna för jag märkte aldrig något "uppehåll" kändes som om det var värkar hela tiden och att det ändå som utgjorde någon skillnad var topparna på dom. Klockade tillslut ändå värkarna och kom fram till att det var runt 50 sek mellan värkarna och Dennis kom då och då och frågade om han skulle ringa Taxi. Jag sa naturligtvis nej, jag har ju bestämmt mig för att föda nästa söndag och förstod ingenting, vad håller min kropp på med?
Tog en dusch och då började värkarna komma med 3-5 minuters mellanrum istället. Men det ska göra ont ont ont, inte ont så man kan ta sig in i en dusch tänkte jag.
Har i perioder under dagen kommit med olika styrka och gjort allt från jäkligt ont till lite fisont. Men ingen bebis här inte.

Min mage går verkligen in för att hårdträna denna gång. Skrämmande dock när det drar igång på allvar om de börjar med mindre än 60 sek direkt. Med Engla kände jag aldrig värkarna innan det var 2-3 minuter mellan men då hade jag ingen barnvakt att fixa och därmed mindre stress.

Tillsvidare fortsätter vi att satsa på nästa Söndag!

Brio gör jubileumsvagn

Såg för ett par veckor sedan att Brio gör en Jubileumsvagn för 2011. En ny produktion från 1979 om jag inte minns fel. En ny variant av den som Kronprinsessan viktoria en gång låg i , även en sådan jag gled runt i 1988 och sedan under någon månad 2008 fick Engla gunga sig till sömns i en lika dan när hennes vagnhysteriska mamma kom in i en retroperiod.

Bebben har redan sin vagn väntandes på den här hemma men för er andra med bebisar på G som tycker om lite mer traditionella vagnar kanske det är något, hjärtmönstret på insidan gör vagnen riktigt söt och bilden är inte alls rättvis!

Axén

Blev ett par byxor till bebben från P.o.p idag. I tre av dom butikerna som vi besökte idag var det första dom frågade Dennis innan de fick syn på mig var om bebisen kommit än. Det är mysigt, man liksom känner varandra på något vis, vet vad barnen har på sig för kläder, var dom går på dagis och känner av en slags värme som jag tycker saknas i storstäderna. Sen å andra sidan saknar man mycket här, lite fler butiker är en sån sak...

Lördag

Började dagen med sovmorgon. Inget ovanligt för min del nu för tiden men åndå skönt. Tog sedan en promenad (!) ner till stan. Anledning till att detta är så otroligt är att jag sedan vi köpte bil inte utsatt min kropp för den typen av ansträngning så det var säkert nyttigt. Gick i lite affärer och tittade på allt från julklappar till bebiskläder. Åt Sushi till lunch och som alltid tittar dom med stora ögon när jag beställer mina 18 bitar. 18 bitar är lagom, 8 bitar förstår jag inte, det är som förrätt.

Gick sedan en promenad hem igen och däckade direkt i sängen och sov i 3 timmar fram till nu.

När vi är i affärer jag och Dennis händer det ganska ofta att jag hittar något jag tycker han är snygg i som han inte alls gillar. Halsduken på bilden är en sån sak. Eftersom han vägrar köpa det får han istället ställa upp på bild så jag har lite ögongodis i mobilen åtminstonde.

Fredagsmys!

Dennis har ringt och är påväg hem från Psyk. Han har praktik där så det är inte så illa som det låter. Engla är på Toppen humör och har packat sin väska eftersom hon skall till Skåne ikväll. Nu ska jag värma lite Lussekatter och ikväll är det ensamtid med Dennis som står på Schemat. Sista helgen på månader(?)ja vem vet kanske år som vi är bara han och jag. Vi pratade om att gå ut och ät men eftersom det står på Schemat för i morgon röstar jag på att ha hemmamys med Sushi och idol!

Engla älskar webcam

Vecka 39

vecka 25

vecka 11

Jag och Dennis hade en "To do list" som vi ville klara av innan vi fick bebis. Och nu såhär 9 månader senare måste jag säga att det gick ganska bra.

1. Klara praktiken i termin 3

2.Jobba upp föräldrapenning

3.Körkort

4.Köpa bil

5. Klara praktiken termin 4

Praktiker, körkort, jobb och bil är check. Dessutom han vi med sommarkurser, ett par tentor, en resa till Barcelona, många härliga dagar på stranden, och mängder av besök på IKEA och andra inredningsbutiker som gör att vi nu mera bor riktigt fint!

Nu har jag en ny lista och även om jag vet att jag borde ta det lugnt och göra ingenting så kan jag inte låta bli att rusa fram. Jag älskar att känna att jag har tusen projekt på gång och kommer någonstans i livet. Vila kan jag göra när jag dör.

Sötnosar!

Genus

Vi hade diskution idag på basgruppen. Vår handledare var klar med att hur bra man var på att dammsuga och mecka med bilar satt i anlagen.

En annan i gruppen ansåg att vi gått för långt med jämnställdheten, att allt hade löst sig om vi inte förväntade oss att mannen också kunde dammsunga. Då kunde vi båda sköta våra jobb och sen när vi kom hem och insåg att det inte var städat skulle vi inte bråka om det utan bara göra det och på så sett skulle alla vara mycket lyckliga.

Jag frågade min handledare vad det var för gen hos kvinnor som gjorde att hon förstod hur man använde en diskhandduk. Jag fick inget svar.
Däremot fick jag höra att jag var lättirriterad samtidigt som de syftade på mina hormoner.

Alltså, det vi har lärt oss idag. Män är genetiskt sämre än kvinnor på att städa, därför borde vi avlasta dom detta och det är inget problem att kvinnor får vänta längre på vård vid hjärtinfarkt eftersom om man skulle sätta prio ett på alla kvinnor som ringer in med hjärtrelaterade problem skulle det ta för mycket resurser och deras symptom följer inte boken eftersom all forskning sker på män.

Borde be Dennis köpa med sig en rosa dammsugare på vägen hem i lagom storlek till Engla så hon kan lära sig. För övrigt så ser jag det som en självklarhet att om Dennis är hemma så sköter han hemmet och tvärtom, och jag vet inte om det är någon missbildning av något slag men han påstår själv att han är bäst i världen på att dammsuga.

Är gravida kvinnor verkligen bra mammor?

Jag ser det i Dennis blick. Jag är inte så bra på det där med uppfostran just nu. Engla kommer till mig och säger "mamma får jag en choklad?"
Jag svarar naturligtvis nej. Det är onsdag. Ingen choklad dag. Engla säger det igen. "Mamma får jag snälla en choklad det är så himmla gott". Tänk er en liten tvååring säga med inlevelse att något är så himmla gott. Jag blir gråtfärdig och säger okej då. Engla kommer inspringandes glatt med två chokladbitar i handen. "Titta mamma det blev två!!" Jag säger, "Nej Engla , en var det som gällde." "Engla säger okej och lägger tillbaka den andra biten". Jag personligen hade ALDRIG lagt tillbaka, jag hade tagit 5 och gömt resten. Tårarna pressar där bakom igen, varför är hon så duktig?. Jag hör mig säga, "äsch Engla, ta du en bit till för du är världens bästa".

Förstår ni? Vi har lagt ner månader med energi, och kännt oss elaka och hemska för att komma dit där vi är nu. Engla tar ett nej, hon lyssnar. Ska månader av uppfostran slängas ut genom fönstret för att min gravidhormoner gör mig blödig?.

Vid ett annat tillfälle är vi och handlar. Nu skäms jag för detta är illa. Engla börjar tjata och tjata och tjata i vagnen, hon vill inte handla, hon vill inte hem, hon vill inte äta mat hon vill ingenting. Hon ger sig inte. Hon tjatar och tjatar. Dennis är sur, varför är oklart. Jag vill mest få med mig mat hem. Det slår slint. Tyst som en mus väser jag till Engla,"Håll käften".
Dennis tittar på mig med den där blicken. Han tar kundvagnen med Engla och går. Jag står kvar bland frukten och skäms. Jag vet att jag ska skämmas. Jag är en hemsk förälder. Vilket misslyckande. Jag plockar upp Engla från kundvagnen och berättar att jag just gjorde fel, att man inte får säga till någon och att det är jag som är trött och borde vara tyst. Engla bara kramar och förlåter, jag förlåter det inte.

Förstår ni nu, gravidhormoner i kombination med lite trötthet, sura sambos och gnälliga barn slutar inte bra. Det gör att man tar hem pris i sämsta föräldra prestationer.

Älskade magen!

Vecka 39:

Jag mår varierande. Mitt hb (järn) är lågt och detta har lett till att jag känner mig döende. Pulsen skenar som en följd och jag blir gråtfärdig över utmaningar som att hämta på dagis. Jag skulle just nu beskriva mig själv som mutförälderns förebild nummer ett. Dagarna är ganska mycket vila just nu och trots att jag och mitt shoppingbegär längtar efter affärer och människor vågar jag inte ta mig dit i rädsla för att inte orka ta mig hem. Jag har lyckats vidga min blåsa tillräckligt för att bara behöva kissa en gång per natt vilket verkligen är nätt och jämnt, det handlar om sekunder kära vänner. Min ena höft är instabil och "fungerar" inte riktigt vilket gör att jag ibland inte kan gå, jag trillar. Förvärkarna är regelbundna men jag vill nog snarare kalla dom sammandragningar då dom inte gör nämnvärt ont längre. Slemmisen sa jag (tror jag) hejdå till i morse. Min vikt har ju som ni kanske märkt i tidigare inlägg skenat. Från att ha legat på minus 2 kilo fram till vecka 25? är jag nu uppe i 12-16 kilo beroende på hur man ser på det. de sista 10 har jag lagt på mig sista månaden. Jag hoppas och ber för att det är vätska men förstår ju att kost som innebär en liten förmiddagsfika bestående av 6 lussekatter och julmust inte främjar något annat än just viktuppgång.

Men gott folk, det är härligt med. Bebisen är jättepigg och mysig där inne i magen, jag tycker min mage är riktigt fin och inte alls så grotesk som förra gången. Och bäst av allt. Bebisen kommer om 10 dagar!!! Jag vet det.

Ikea löser julen

Ikea löser Julen för många utlandssvenskar men tro mig, den löser den för oss inlandssvenskar också. Engla och jag plockade på oss allt möjligt sist vi var där och och min ambition inför denna Julen är stor. Det kommer vara rent hemma hos oss, det kommer finnas en julgran och det finns redan sedan igår eftermiddag Lussekatter i frysen! Måste vara gravidboandet som gör mig extra engagerad, förra året kändes Julgran som ett projekt jag la ner innan jag ens hade startat det i år fantiserar jag om den perfekta granen. Julklappar till Dennis och Engla är redan klara. Jag sa till Dennis så sent som igår att jag tyckte vi skulle köpa billiga julklappar till varandra i år, det misslyckades kan jag säga. Älskling, strunta i det där jag babblade om igår, det är fritt fram att överösa mig med porslin från mateus.

Bara för att ha sagt det!

Jag gissar på att bebisen väljer att titta ut 21 november allternativt att förlossningen startar då men att bebisen tar fram till den 22, 23 på sig.

Dennis tror jag kommer gå över tiden.

Mamma gissar nog också på 21-23 november för då har hon bokat in sig på soffan (yeah right, vi får ta soffan mamma tar sängen).

Barnmorskebesök

Ctg kurva visade starka hjärtljud 138-166
samandragningar var 3-5 minut
33 fosterrörelser i timmen
Blodtryck 119/83
Puls 93
Ul visade normal mängd fostervatten, Normal stor bebis med huvudet neråt och ett fint hjärta.
Hb 103
Urinsticka - inte så vacker
Vikt: 75,3 kilo!! (16,5 kilo +)

Vi var bjudna på kalas!

Engla tyckte det var så festligt att pippi bjöd på pannkakskalas i en av hennes Pippi Långstrump böcker att hon ville göra samma sak. Dennis ställdes vid spisen och fick steka pannkakor i stora lass och Engla organiserade sittplatser och dukning på sitt rum. Sötnosens var mycket nöjd efter att pannkakorna var uppätna och kalaset var slut!

Babyshower!

I söndags eftermiddag hade vi det mysigt genom att fira att bebisen snart är här. Både Engla och Bebisen, ja jag med för den delen fick fina presenter! Supermysigt och precis lagom! Tack alla som var där och firade med oss!

Knasiga familjen

Har varit fullt ös som vanligt här hemma. I lördags kom min lillasyster hit och förgyllde vår tillvaro lite och på kvällen hade hon och Engla lördagsmys med film och godis medans jag och Dennis gick för att fira Björn som fyllde 30! Underbar mat och trevligt som bara den!

På söndagen var det dags att försöka få vårt hem att se ut som ett hem och som alltid när det storstädas sätts tålamod och humör på prov. Jag som bokstavligttalat kröp omkring på alla fyra med dammsugaren i högsta hugg och hade ett träningspass som hette duga kunde ju tycka att Dennis 1,5 timmar han la på att sortera sina cd skivor i bokstavsordning och kategori var lite lätt överdrivet. Men vad är det dom säger, man måste försöka förstå varandra. Jag förstod ingenting. Vem fan bryr sig om vilken ordning dom står i.

Dennis tröstade mig senare med att borra upp lite hyllor som jag önskat.

Update!

Packade förlossningsväskan igår, Dennis tycker förlossningsväskor är löjliga. Jag förstår honom, jag kommer inte packa ner extra mjukt toapapper eller en massa annat bra, vi är inte sånna. Jag har förtusan inte haft med mig extra kläder till engla i princip någonsin, vi lever farligt helt enkelt. Spänning. Hur som helst, jag märker att jag spårar ut, jag packade hur som helst en väska med lite kläder till bebisen och mig. Två timmar senare vaknar jag av världens värk. Det var kraft! Först blev jag livrädd, tänkt ajajajaj. Men sen hände något märkligt som får mig att tro att jag har mognat (vi ska inte ta ut något i förskott!) Jag blev imponerad. Vilken kraft! När nästa värk sedan kom hade jag nästan legat och väntat bara för att få uppleva det häftiga igen. Min kropp är grym som framkallar något av den styrkan! Men efter två värkar var det roliga slut och jag sov vidare bättre än på länge!

Fredag

Engla och jag ska lägga på ett kol och åka hem till Zion och Lotta för lek och mys. Jag är precis lika trött som igår men det gör ju inget på fredagar! På söndag skall vi ha Babyshower för bebben och om du av någon anledning inte har facebook och anser att du borde vara bjuden är du troligtvis det. Alla människor som inte på något sett framkallar en allergisk reaktion hos mig eller någon i min familj är välkomnna!

Bergigt

Engla tycker trots allt att även om magen gör mamma trött och tråkig så är den ganska praktisk. Bästa kudden i soffan!

Samtal med mamma

Mamma "du måste ta bort bilden från din blogg med magen, den ser ut som en porrbild"
Jag "Mamma du behöver inte oroa dig, det är omöjligt att förknippa den med porr"
Mamma " Det är kanske sant"
Jag "Flodhästporr är fortfarande inte vad folk vill ha"

Torsdag

Dagen började hyfsat med att vi fick tillbaka hemtentorna där betyget godkännt stod med vackra bokstäver. Sedan körde jag in till stan för att leta ny mobil, det gick sådär. Ena butiken risade en telefon som nästa rosade. Efter att ha insett att jag inte skulle komma någonstans började jag fundera på att ta mig till dagis för att hämta Engla. Jag kan säga att hade jag inte varit rädd för parkeringsböter och varit mamma med en del ansvar hade jag satt mig ner på en bänk och suttit kvar tills Dennis hade fått komma och bära hem mig.. Jag lyckades ta mig till Dagis, få med mig en minst sagt arg Engla hem, få i henne lite mat och sedan minns jag inte mycket mer. Jag vet att Engla kom med olika dyra ögonskugor och parfymer och bad mig om hjälp för att öppna locken och att jag tänkte tankar som "ähh man kan köpa nya i värsta fall". Jag såg även på Englas blick att hon blev mer och mer förundrad över vad jag gick med på.

Nu har jag i alla fall lyckats ta mig upp och blivit serverad lite mat. Tänk vilken tur att min sambo är bäst i världen och kommer hem och styr upp och ser till att Engla får lite uppmärksamhet.
Nu blir det Polly och soffläge resten av kvällen!