tisdag?

Det är dimmigt på jobbet idag. Känner mig nästan ny-gravid trött och reagerar långsamt. Blodstänk på tröjan, hur kom det dit? Jag biter ihop. Tre timmar kvar sedan blir det nog mys-eftermiddag för Engla och mig. Pizza till middag kanske, att jag blir fet är bättre än nedbränt hus pågrund av förvirrad trött gravid kvinna.

Söndag

Hela dagen har vi njutit av ledighet på stranden och bara varit. Ätit jordgubbar, badat (iskallt!) och legat vad vi upptäckte när vi kom hem, lite för länge i solen. Underbart!

Jag är inte trött.

Trött var jag igår. I dag är jag på en zombiliknande nivå. Kanske till och med tröttare än vissa av mina patienter. Håller tummar och tår för en helt okej dag. Patienter, be nice!

Vecka 19!

Jag vet att jag ser mer död än levande ut på bilderna men till mitt försvar har jag precis jobbat i 9 timmar och sedan kommit hem för att laga en god måltid som slutade med att jag minuter innan bilderna togs låg utslagen vid toaletten och kräktes som en gris. Vecka 19 och jag kräks ungefär 1 gång i veckan nu. Ganska så bra får man ju säga!

Vikt. 60,5

Bebisen rör sig mycket vissa dagar, andra dagar får jag nöja mig med någon enstaka buff. Men även dom minsta buffar värmer hjärtat och just nu är jag inne i en period då jag knappt kan minnas hur hemskt det är att vara nygravid. Hur ont av foglossning jag haft, yrsel, trötthet och värk i kroppen. Nä , just nu är jag härligt gravid, precis börjat få en liten mysig mage, känner mig ganska pigg, frisk och levande!

För er som är nyfikna så har vi valt att avboka vårt 4d ultraljud eftersom jag och Dennis upplevde det som om bebisen nästan drabbades av panik vid förra ultraljudet och vi tycker det ultraljudet var mer än nog vad vi behöver utsätta den för. Nu får den vara i fred inne i magen tills den äntligen kommer ut till oss.

Engla åkte vid kvart över ett idag och trots att hon var ivrig att komma iväg är det alltid lite smärtsamt att lämna varandra. Kanske mest jag, men nä vi är nog lika mammiga/engliga bägge två.

Varje sekund jag är ifrån henne finns paniken inom mig , tänk om något händer. Får jag inte träffa henne igen finns jag inte mer. Om hon försvinner, blir påkörd, det börjar brinna eller gud vet vad. När hon sedan är påväg tillbaks till mig kan ju utan problem ringa hennes pappa tio gånger och säga att han ska köra försiktigt, inte köra om, inte köra för nära någon annan bil.

Engla är det finaste jag har mött, en otrolig liten person.

Hon är klok Engla, dessutom är hon grymt rolig och cool. Det känns som om hon är den hon ska vara, som om jag på något magiskt sett än så länge inte förstört och format henne utan låtit henne utvecklas dit hon ska, så som det är tänkt.

För på dagen exakt 3 år sedan i ett soligt New York bara minuter efter jag fått reda på att hon var påväg la jag handen på magen och sa tyst för mig själv, du är speciell , jag älskar dig.

Dom där fjärilarna?

"Än känns det inte som sparkar och slag - snarare som fjärilar i magen" läser jag på flera olika gravidsajter. Jag känner inte igen det. Fjärilar hade jag i vecka 13. Lite bubbel, som om någon skapade vågor i vatten, eller som texten föreslår - fjärilsvingar. Förra veckan buffades det har det nog gjort sedan vecka 15-16 i alla fall. Nu, sparkas det. Ganska så ordentligt vill jag säga. På ultraljudet kunde jag ju se och känna på samma gång och trodde vid flera tillfällen att barnmorskan måste ha kännt när mini träffade området hon höll över men det gjorde hon inte.

Bebben är stark, mycket vilja och ett livligt humör. Idag har det buffat och fått till några riktigt fina sparkar och varit igång nästan hela dagen. Finast sparkar den 5 minuter in i måltiderna när jag sitter lite dubbelvikt, då kommer protesterna (tror jag, kan ju vara glädjedans också!) Jag gör mitt bästa för att läsa av buffandet och försöker följa råden om att prata med barnet, "är det maten du protesterar över eller klämmer jag dig?" Men det är tyst, inget svar bara mer sparkar och buffar.
Men jag känner kontakten, vi börjar tycker riktigt bra om varandra mini och jag. Jag kräks lite mindre, är piggare och känner mig levande. Nästan ogravid ibland. I bland när jag är kissig håller jag mig lite extra så att det ska vara varmt och gosigt, vad gör man inte för sina barn? Och i går på ultraljudet la "den" sig som i en solstol med ryggen mot blåsan och chillade, behöver jag säga att vi skrattade?

Gud vad jag längtar redan, känslan när man vet att man åker hemifrån för sista gången med barnet i magen, förlossning som slutar i ren lycka, dom första timmarna, amning och bebis gos. Och jag känner på mig att den lilla personen som finns i min mage är något väldigt speciellt.

Sushi i karlskrona

Eftersom jag faktiskt bor här, just nu i alla fall och tycker att staden är fantastisk när det kommer till det mesta vill jag ju också tro att det måste finnas ett ställe som gör god Sushi. En liten utvärdering hittils.

• Racha Thai & Sushi. Pris, 124 kronor för 8 maki & 4 nigiri.

Betyg. Okej, riset var okej, smakaderna kom tyvärr inte fram, mer majonäs i rullarna! Stora bitar. (Stället jag åt från idag). Ganska stort utbud.

• Royal thai. Pris 146 för 13 bitar. 10 kronor extra om du byter ut något per bit.

Standard Sushi, har väldigt litet utbud men helt klart ätbar Sushi, dom klarar riset bra. Dyrt. Deras rullar är vidrigt tråkiga och finns bara 2 olika sorter, båda crabfish.(kan vara jag som förätit mig).

• Tokio Sushi 110 kronor för 13 bitar mix.

Bara testat en gång, katastrof. Varmt för klibbigt hårt packat ris. Kan ju vara en dålig dag så vi ska ge dom en chans till.

Sushi-crazy

Jag är ensam hemma och har varit sedan förmiddagen i dag. Det började bra med att jag fixade med tvätt och disk och plock. Letade efter gömda strumpor under soffan och så vidare men slutade ganska snabbt med 6 avsnitt ungamödrar på kanal5play.se

Dennis avskyr programmet och inte sällan slutar det med att även jag känner just avsky och frustration efter ett avsnitt, vilket barn skall man rädda först liksom? Men som tur är finns där ju fina mammor med som inte förgiftar sin barn med ciggarettrök och underhåller dom framför tvn i timmar medans dom diskuterar skillsmässor och nya barn. Men som sagt, Dennis var inte hemma så jag passade på.

Tillslut, när avsnitten tog slut orkade jag mig ner till bussen (cirka 50 meter) och in till stan, köpte med mig Sushi och var nog inte borta mer än sammanlagt 20 minuter. Testade ett nytt Sushi ställe i dag. Betyg? Nja, dom bara kan inte i den här staden, säger inte besticken allt liksom?

Budgetera mera!

Fick ett tips från Englas pappa. Det är väl egentligen bara vi två i hela världen som tycker det är roligt att göra budgetar. Det måste vara så, för egentligen, hur häftigt är det?

Hur som helst, fick en länk skickad till en grym sajt där man kan lägga in alla sin inkomster och utgifter och sedan följa månad för månad, se hur ens egen budget skiljer sig mot andra i ens egna ålder eller kategori och se hur bra man lyckas följa den.

Det jag tycker är tråkigast med just budgetering är ju att man måste ta med utgifter som man inte låtsas finns. Tillexempel kläder köpta på faktura. För mig är de kläderna gratis. Räkningen som medföljer försvinner ju på en månad och jag märker ingen större skillnad på ett par hundralappar hit eller dit. Men tusan. Här kan man inte ljuga.

https://www.smartbudget.se/seb

Vår fina vilde

Efter tentan som vi hade i morse (som jag klarade!) fick vi halvspringa den knappa kilometerna som är mellan sjukhuset och högskolan för att hinna i tid, men vi hann!

Jag harv ju gjort Ultraljud förut, bara med Engla gjorde jag 5 stycken och har gjort ett tidigare i denna gravidititeten och aldrig släppt en tår. Inte ens när Engla föddes grät jag som det sig bör. Jag är väl inte sån antar jag. Dennis däremot är lite mer sån, han var rörd i flera timmar efter förra ultraljudet där bebisen mest påminde om en prick, gulligt tycker jag.

När vi gick in så sa jag på skämt "gråt inte ner dig nu för du har inget ombyte med dig!". Jag gick in , la mig till rätta och ganska snart ser vi mini! Ligger och gäspar, sträcker lite på sig, lägger sig och tittar mot oss och jag känner hur känslorna rusar. Om jag grät? Jag storbölade. Hela maskinen skakade av min kropp som skrattade och grät om vart annat. Men det var inte bara jag. Barnmorskan blev väldigt fashinerade över hur aktiv och busig bebisen var. Hon försökte i säkert 10 minuter bara att få till en bra profilbild till oss, det var omöjligt, hur hon än flyttade sig svängde han efter. Han sparkade mot maskinen och hon var tacksam över att hon slutligen lyckades mäta allt hon skulle.

Dom måste haft en bra maskin för man såg verkligen precis hur den rörde sig. Föresten ni hör av jag fortfarande skriver den. Leta kön var ju inte precis aktuellt på den vilden. Men namn fick vi i alla fall. Vilda, alternativt Wilda och den blir en flicka.

Lögn

Jag har väldigt få gånger blivit svartsjuk i något sammanhang alls när det kommer till mitt och Dennis förhållande. Jag har aldrig varit orolig att han skulle vara eller ens intressera sig för någon annan. Vi brukar festa tillsammans och då är det ju naturligt att det inträffar att någon visar uppenbart intresse för någon av oss vid något tillfälle. Det rör mig inte ryggen, kul att någon tycker min pojkvän är lika het som jag tycker han är.

Men. För där finns ett Men. När det kommer till ex är det känsligare. Inte när det kommer till mitt ex, eftersom han minst sagt existerar, läser säkert till och med det här och tillhör ju på sett och vis fortfarande en del av min familj. Vi är ju föräldrar till världens bästa tjej!
Men Dennis har ju och ex, två riktiga för att vara exakt. Det äldre av dom stör mig inte alls, dom umgås väl inte precis som vänner men jag tycker absolut att dom kan träffas, har till och med uppmanat Dennis att fika med henne, varför inte?

Men, sen finns det den där andra. Anledningen till att det är känsligt beror på att det fortfarande fanns känslor och oavklarade saker kvar när jag och Dennis träffades vilket jag tror sårade åtminstonde minst två av oss tre. Men jag trodde ändå att jag var tillräckligt mogen och vuxen för att inte bry mig. Svarsjuka är äckligt och fult.

Dennis har gjort som alla killar gör, berättat om hennes dåliga sidor, aldrig om dom positiva. När jag frågat om hon var snygg, berättat att hon var.."okej". Ja ni förstår.
Men Facebook, dumma Facbook. Helt plötsligt finns hon där, Vacker, Snygg, enorma helt fantastiska bröst, solbränd och fin. Långt ifrån min fantasibild. Alldeles för lång ifrån.

Nu sitter jag här, inne på fjärde sjukdagen, 10 kilo sambofett, hyfsat blek, gravidhy (och då snackar jag inte om någon jävla mamma-glow!) och utan rakhyvel till att avlägsna skogen på mina ben. Fy fan för mig idag, någon gammal t-shirt jag köpt på veromoda långt innan Engla ens var född eller är den ärvd? Ett par rosa mjukisbyxor köpta någon gång samtidigt och med trosor som har ett hål i sig , förmodligen för att även dom har ett bästföre datum passerat för 7 år sedan.

Nu ska jag duscha. Behöver jag motivera varför?

Jag känner lyckan rusa genom kroppen

Organisera mera! Känslan som infinner sig när jag som besatt köper den ena förvaringslösningen efter den andra. Mitt hem nästan andas organisation snart. När man öppnar en garderobsdörr och snabbt slänger sig undan av ren vana över att få allt över sig men snart upptäcker att allting är stilla, ingenting attackerar, allt ligger ihop vikt, sorterat efter användningsområde, den känslan är magisk.

Det här mina vänner är ett otroligt bra medel för att förebygga de flesta hjärtsjukdomar som tyvärr många börjar med just; STRESS!.

Inte bara kan man se förvaring och organisation som hälsofrämjande, ja rent av som en sjukdomsförebyggande åtgärd, man kan även se det som en av grundstenarna i ett förhållande där man faktiskt inte drömmer om att kasta saker efter sambo och barn när ingenting går att hitta, någonsin.

I morgon ska jag jobba och det är nog tur, annars är risken stor att jag går till överdrift, men på riktigt. Går det? Jag känner lyckan.

Nytt till barnrummet

Älskar Englas nya lakan från Ikea. Barnsliga och fina. Engla blev först knäckt när hon fick se dom, monster och läskiga tyckte hon. Men efter bara någon minut var dom vänner och monsterna är nu enligt Engla hajar.

chokladbollen som ligger på mattan skall snart få sällskap av en prinsesstårta och dammsugar-bakelse. Barnsligt som i en dröm ska det vara!

Engla går!

Hittade lite gamla bilder helt plötsligt på ett usb minne och fann då denna film där jag pratar gräsligt konstant. Jag måste lära mig att bara vara tyst när jag filmar vackra ting, förstör ju allt det vackra annars ju. Englas pappa ser inte bara trött ut utan även smått irriterad ut över att jag filmar och tystar ner hans prat om lägenheter och diskmaskiner.

Lika bra att ni slår av ljudet. Engla är ju söt och visar stolt att hon precis lärt sig gå. Va duktig hon är på att prata också tänker jag, hon säger ju en hel del ord och där var hon under året!

Stor tjej kräver stor säng

Engla behöver en ny säng men utbudet är väl sådär. Nu har i alla fall Ikea fått in en lite mer i min smak. Skulle inte kalla den perfekt men tur för mig är ju att jag inte heller är perfektionist. Gillar Trolls sängar som finns på babyproffsen också men har inte fått någon uppfattning om priset. I och för sig kan jag ju försvara dom flesta köpen med att det faktiskt finns någon som kan ärva den sen. Jag har sedan Engla föddes och frossade i dyra barnkläder för pengar långt utan för budgetens tillåtna gräns försvarat köp med att jag kanske skall ha fler barn och då kan återanvända dem. I bland har jag dock vänt på det och försvarat köpen med att "Jag kanske inte får fler barn och då vill jag inte ångra något!".

Sjuk var det här

Tredje dagen på tortyren. Vilket magiskt virus! Helt sjukt att något så litet så att jag med blotta ögat inte kan se när det attackerar och smyger sig in kan göra så stor skada. Muskel och ledvärk, näsblod, kräkningar, huvudvärk, yrsel, ONT i halsen, torrhost som övergår till slemhosta, nästeppa och subfebril. Håll er borta, det här önskar jag ingen.

Jag blir lite som man skämtar om att män är när dom är sjuka. Jag tycker farligt mycket synd om mig själv, tror att jag är mer sjuk än vad som är rimligt i förhållande till virusmängd och styrka, att jag tagit nytt rekord i sjukdom. Även efteråt när jag tillfrisknat minns jag tillbaka på dom traumatiska dagarna och beskriver gärna för andra hur dom upplevdes. Jag gillar inte att vara sjuk så enkelt är det.

När Dennis gick för en stund sedan frågade han om han skulle köpa med något till mig. Jag vet inte om jag lät extra ynklig på rösten när jag försiktigt sa "Sushi hade varit gott..." Men han svarade i alla fall genast. "Klart du ska ha Sushi älskling!"...

vecka 17

Nästan 18 men det spelar ju inte så stor roll. Har tänkt i flera dagar att försöka ta en bild på magen när den är stor och go men nu blev det äntligen av. Anledningen till det är helt enkelt att jag lyckats hålla mig vaken tillräckligt länge för att hinna träffa Dennis och lyckas ta en bild.


Vecka 17 enligt boken

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre. Källa


Mini enligt mig vecka 17

Känner buffar nästan varje dag, ibland mer i bland mindre. För bara ett par dagar sedan så tydligt att jag kunde se ett mönster kring när bebben skulle busa och inte.
Magen har blivit större och börjat bli "riktig" och jag verkar ha gått in i ett nytt kräkmönster på max två gånger i veckan. På torsdag är det ultraljud vilket jag reflekterar en del kring. Bara hoppas allt ser ut som det ska. Cravings? Sushi i enorma mängder är det som gäller och jag har gått från min normala 11 bitars till 15. Och när jag är klar med dom fantiserar jag om mer.
Foglossningen har nu mer gått över till nivån av olidlig stundvis vilket troligvis beror på att jag jobbar en del och sitter för lite. Jobbet innebär ju även en del tung lyft och mycket springande men jag försöker tänka mig för lite extra och jag är ju inte precis ensam om att vara gravid bland personalen så vi hjälps åt så gott vi kan!

Vågen visar på -2 kilo sedan inskrivning men av tidigare erfarenheter att döma så kan det ändras snabbt.

Aktuella namn: Signe, Zakk. Ni kanske kan lista ut vem som får bestämma för respektive kön?

Annorlunda familjen

Hemma hos mormor förra veckan blev det mycket sol och vila och mys med familjen. Engla som är väldigt fashinerad av bröst (som hon kallar tjock) berättar gärna om hennes önskemål om att själv ha tjock. Jag och papporna har lagt ner mycket energi på att att hitta baddräkter som inte skriker liten människa i vuxen kläder men misslyckats kan man väl säga. Vad hjälper det att vi har köpt baddräkt med katter och hjärtan när Engla är som nöjdas i moster julias bikiniöverdel. "Också tjock nu mamma!"

På bilderna är Engla i full färd att uppträda för mig tillsammans med Dennis. Egna låtar och improvisation är det hon kan bäst.

Girls night out

Magen ville ut och röra på sig lite och jag och Lotta har alltid för lite tid att träffas så när vi väl gjorde slag i saken blev det utan barnen. Ja alltså, den i magen fick följa med så klart.
Vad vi åt behöver jag nog inte prata så mycket om. 13 bitar senare funderade jag på att beställa inte 13 bitar till och hade det inte varit för att jag faktiskt inte är ekonomiskt oberoende så hade jag gjort det direkt.

Efter lite middag gick vi vidare till stars ´n stripes och drack drinkar. Alkoholfritt natruligtvis , dock inte för lottas del vilket skulle visa sig vara till stor fördel senare. När vi drukit upp gick vi vidare till bion, sex and the city 2. En kort recention?

Det kändes som att bli levande begravd, söndermald och uppäten av maskar att genomlida timmarna i salongen. Vilken skit. En snedvriden reklamfilm om arabvärlden. Värsta jag varit med om. Och det var väl här någonstans jag insåg att alkohol kan vara till nytta. Lotta uppfattade nämligen inte värst mycket utav filmen utan tyckte livet var ganska bra där och då.

Efter bion var jag riktigt trött men för sakens skull gick vi ut och drack någon drink till innan vi slutligen begav oss ut i vinternatten och hem. Ja okej, Juninatten som upplevdes som vilken natt som helst i december.

Tråkig och understimulerad

Eftersom jag är sjuk och mest försöker koncentrera mig på att överleva dagen har Engla minst sagt tråkigt. Tråkigt innebär bus. Ritande på väggar, slita ut bilder ut fotoalbum, klättra på matbord och hälsa ut socker över hela köket. Längtar till Dennis kommer hem med förhoppningsvis alvedon till mig och lite energi till Engla. Han kommer förmodligen dö när han ser hur här ser ut. Kaos.

Vaknade sjuk i morse men halsont och värk i hela kroppen. Lotta som sovit här i natt erbjöda Engla att följa med till aspö och innan jag ens hade hunnit upp ur sängen kom Engla in i rummet och sa "mamma en puss, hejdå!" med packningen redo. Vid halv tre hämtade jag Engla nere vid färgan där Lotta stod och väntade med två barn sovandes i bilen, två vagnar , en hund (inte av mindre modell, den största såklart!). Vilken kvinna!

På vägen hem tittade vi lite i affärer men eftersom jag inte mådde bra och Engla var trött kände jag det var bäst att vi gick hem innan jag av misstag skulle gå ur butikerna med saker jag glömt betala för, ja ni hör. Dimmigt i huvudet.

Köpte med mig jordgubbar och glass hem och erbjöd eftersom det är lördag Engla godis.

JAG: "Älskling ska vi köpa lite godis, tänk så mysigt nu när det är lördag!"
ENGLA: "Inte idag Mamma, en annan dag. En annan dag."
JAG: "Okej?!!!!"

Hon är stor nu, först sticker hon iväg hem till en kompis utan mig, vinkar lite halft hejdå och bara sticker. Sen berättar hon för mig att det inte blir godis för min del idag, en annan dag är det som gäller och jag får snällt vänta.

Gissa var jag är?

Inviger mina nya landsting-mammabyxor idag. Herregud va sköna, borde alla få! Mini var inte så glad över ännu en tidig morgon och frukosten kom snabbt upp igen, hann inte äta någon ny men får eftersom att det är fredag god frukost på jobbet idag!

Hoppas på att komma här i från lite piggare idag och framför allt med lite mindre foglossning.

Snart vecka 18 och jag kräks fortfarande alltså, inte så att det stör utan bara någon gång i veckan sådär, hade jag inte varit skicklig hade det blivit fler men vid det här laget vet jag ganska väl hur jag skall förhindra det. Med Engla kräktes jag fram till vecka 10. Visst är det en pojke denna gång? Ellerhur, ni vet det med...

Nästa vecka på torsdag är det ultraljud, skall så klart bli underbart, men skall nog inte ta reda på könet, men skulle det bli uppenbart så... Ja ni känner mig nyfiken som få.

leverans

Jag hör dom i trapphuset. Sushin är nära nu...

Gravid-begär!

Kom hem för en liten stund sedan helt slut efter allt jag jobbat i veckan. Sista timmen på jobbet var riktigt jobbigt med mycket foglossning och ont i fötterna. Idiot som jag är hade jag dessutom läst fel på schemat så egentligen skulle jag bara jobba till 15.

I morgon ska jag och en vän ut och äta, gå på bio och sen även ut och ta något att dricka. Alkoholfritt naturligtvis. Eftersom vi pratat om att äta sushi googlade jag här hemma lite på menyer i karlskrona och blev då grymt sugen så nu är Dennis påväg hem med en tolv bitars till mig. Jag har väl inga direkta kravings, eller egentligen. Skulle Dennis komma hem utan Sushi nu skulle jag nog börja gråta. Jag behöver Sushi, vårt barn behöver Sushi.

Läste att läkarna i Japan uppmanade gravida att verkligen försöka äta Sushi varje dag så jag får väl gå på deras linje då.

Jag blir nästan som ett djur när begäret kommer, vattnig i munnen, okoncentrerad, paralyserad, irriterad och berädd att gå över lik. Ju längre i det här inlägget jag kommer ju mer inser jag att jag har ju tusan Kravings. Inga små kravings heller. Ge mig Sushi!


Det kommer bli en dyr graviditet.

Ni kan inte se mig just nu

och det är nog tur för jag ser för jävlig ut. Magen är fin dock, börjar bli stor.
Sitter på jobbet och ska snart börja jobba, min tredje dag. Går riktigt bra hittils, trivs bra med mina medsystrar vilket så klart gör det ännu roligare. Dagis fick öppna tidigare idag eftersom både Dennis och jag började vid sju så snacka om att vi var trötta familjen. Röda ögon, ruffsigt hår med en tuch av död är dagens look.

Det är kul att prata med barnet?

Okej va? Min widget här bredvid bloggen säger just det. "Det är roligt att prata med barnet". Jaha oj, ska jag hinna det också. Vi klappar magen dom gånger jag minns att jag är gravid och ler när den sparkar. Jag tänker mycket på mini som jag blir mer och mer övertygad om att det är en pojke och njuter av att plannera och boa här hemma. Men pratar? Nej, jag är nog inte där riktigt än tror jag, jag pratar om den men inte riktigt med den. Jag påstår att det är bebisen som vill ha saker när jag är hungrig och låter mig impulsköpa bakelser, sushi och räkmakor för löjliga summor. Men pratar? Vad ska man säga?

"Åhh va duktig du är på att buffa, lite hårdare så märks det även när jag inte är stilla?"
"Vill du ha en blå eller grön filt?" "Är du för eller emot att födas hemma?"

lite tidigt?

Vem bryr sig, den stod och skräpade i hallen vilket jag var mer än trött på.
Engla hjälpte till och var en typiskt stolt storasyster och sa att bebben skulle få låna hennes kudde och så vidare. Vi får väl se hur det blir med den saken.

För er som har barn ser nog det ännu löjligare ut, då vet ju dom flesta att spjälsäng är ungefär det du kan köpa sist och med sist menas vid 10-12 månaders ålder alltså efter barnets ankomst. Bebben ska ju sova med oss!

Men lite mysigt känns det att den står där.

Mini

I magen:

Barnet mäter 14-16 cm och väger knappt 110 g och växer fortfarande snabbt där det flyter i fostervattnet. Fostersäcken innehåller ca 1,8 dl fostervatten efter 16 veckor. Naglarna på fingrarna utvecklas och ögonen, näsan och öronen är välformade. Skelettet hårdnar och blir mer förbenat. Hörseln är nu skarp och även fast ögonen fortfarande är slutna kan fostret kan skilja på ljus och mörker. Kroppen täcks av ett fint, dunigt lagunohår. Fortplantningsorganen fortsätter utvecklas och någonstans mellan vecka 16-17 kan man urskilja penis eller vagina. Fostret kan nu utföra mer komplicerade rörelser såsom att ta tag om navelsträngen, suga på sina fingrar och anlägga komplicerade ansiktsuttryck.

Vår mini:

Känner mini varje dag i form av svagt buffande, bubblande och hur det rör sig. En liten pojke tror jag, hon busar busar säger Engla.
Här hemma diskuteras barnvagn för fullt, skall vi ha en beställningsvagn skall vi veta om 3 veckor vad vi vill ha, senast. Vi bestämmer oss för något men ångrar oss snabbt, Dennis får svettningar bara man besöker Emmaljungas hemsida och beskriver vagnarnas fulhet som en kräkkänsla i halsen. Jag stöttar och förstår, dom är fula men för mig kommer det inte som en chock, dom var det när Engla föddes med.

Vi letar vidare, so far Bugaboo all Black limited edition eller Brio go.

Gillar

Mer än gillar kläderna från The tiny Universe som Babyshop fått in. Eftersom vi inte vet om bebisen har snopp eller inte får vi antingen beställa till båda könen eller hopppas på att dom finns kvar när mini tittar ut.

Vi lever men visst bloggar gör vi väl kanske inte. Har sedan i måndags varit hemma hos min mamma och försöker uppleva lite ledighetskänsla innan jag börjar jobba på tisdag. Dagarna fördrivs i solstolen och av lite pyssel här hemma inför stundande student firande. Jag är ansvarig över Sushin och tar detta på stort allvar och har lyckats komponera ihop en meny från min favorit sushi resturang som även jag kan äta! Annars har jag även ansvar över hår och smink på lilla systerns bal vilket också gick ganska bra då alla verkade nöjda!

Mini i magen hälsa på oss ganska mycket nu och jag och Dennis har nog börjat inse. Kanske har han förstått det hela tiden men jag har väl varit lite trög. Glömt bort och så. Men efter att Dennis frågat mig om inte jag ville ha "den där vagnen" som jag pratat om känner jag märkliga lycko känslor. Materalist javisst. Usch, pinsamt.

Vi hör av oss igen, men tro det eller ej, uppkoppling på landet har fortfarande uppringningsmodemskänsla.