Det där med att göra rätt.

Konversation vid maten idag.
Jag: -Engla vill du ka Ketchup?
Prinsessan Engla: -Nä, jag tål FAKTISKT inte det..
Jag: -Okej, Wilmer, vill du ha Ketchup då?
Prinsessan Engla: -Mamma, KETCHUP!
Jag: -Okej här...
Prinsessan Engla: -Alltså, jag kan SJÄLV!

Engla lyfter den fulla och för henne tunga ketchupflaskan

Prinsessan Engla: -Mamma du köper ALDRIG en såhär stor flaska igen. Fattar du?.

Okej. Jag fattar.

Det där med fyra åringar är inte helt lätt. Som mamma vill man krama sönder dem, som fyra åring behöver man tydligen inte mamma till så mycket. Helt plötsligt får man lägga det på en annan nivå, möta henne i leken, fjäska och annordna "mamma-dotter aktiviteter". Jag kommer på mig själv med att fluffa till håret, ta på solglasögonen och fixa till tröjan innan jag går in genom grinden på förskolan, jag vill vara en cool mamma, jag vill att Engla ska tycka jag är cool. Herregud, ni hör, desperat, jag söker bekräftelse hos en fyraåring.

Dom här två barnen.

Är otroligt fina, smarta, häftiga, roliga osv, osv. Men herregud va envisa. Speciellt den håriga pojken på bilden. Han är en ängel när han är själv med mamma om kvällarna. Vilket är de flesta.

På 16 dagar har Dennis och jag varit lediga två kvällar tillsammans. Wilmer har vägrat sova dessa kvällar, prata, bajsat, skrikit. Ingen har dugit förutom jag, inte som mamma utan som personlig säng. Lägga ner honom när han sover djupt har inte funnits på kartan. Nu har den andra kvällen gått till sin ända.

Wille somnade 23.30, på Dennis. Dennis med. Engla på soffan. Tvättkorgen är överfull av kvällens kräkfest som Engla hållt i, sopptunnan överfull av bajsfesten Wille annordnat. Diskhon full av disk efter den ensamma festmåltiden jag avnjutit och vardagsrumsgolvet fyllt av rester från chips som Dennis festat på undertiden som rögle spöade skiten ur djurgården(?). Jag kan inte hockey men han var nöjd.

Fest har det varit helt enkelt. Dock har jag varit på roligare tillställningar.

Jag behöver inte dra hela historien va?

Ni är med. Vi bor i Helsingborg nu. Jag jobbar på barnavdelning, Dennis på psykosavdelning.
Engla och Wilmer går på förskola. Wilmer "går" inte riktigt, men nästan. Han kan alltså gå, men tycker inte detta är något för honom. Han går när han känner för det. Inte så ofta.
Vi har hunnit med två omgångar kräksjuka. Vi har inte inrett vår lägenhet än. Vi känner oss ännu inte rika av de två nytillkomna lönerna. Vi är billösa. Vi är trötta. Vi jobbar 100% och har förskolebehov 1-2 dagar i veckan. Hur? Ja, Dennis jobbar natt, jag jobbar dag.
Resterande tid läser jag allt och åter allt om hus. Behöver ni informaiton om att isolera vind, bygga trädäck, plantera gräs eller vilken fasadfärg som är bäst så kan ni med säkerhet fråga mig. Om jag har ett hus? Nej, därmed blir Dennis mer än galen på mitt ständiga tjat om diverse olika bygg frågor. "Dennis, kan du bygga en entré trappa?" "Dennis om du får tid så löser du isoleringen va?" "Dennis, kan du köra en grävmaskin?" "Dennis, kan du sätta upp funkispanel?" Ja, ni fattar, jag är rätt enformig just nu.

Vi dansar!

Till och med Wilmer gungar fram och tillbaks, men i ärlighetensnamn så börjar jag må illa. Skit i det, vi dansar lite till! Engla är lycklig. Hon sjunger låtsas-engelska, dansar, skrattar och drömmer sig bort. Jag lär Engla tvivelaktiga danssteg och sjunger högt med i texten. Wilmer äter rån. Nu bytade vi äntligen låt. "Mamma varför ligger du på golvet?!" Nej alltså Engla det där är inte jag, det är Veronica Maggio... "Ehh Nej mamma, det är DU!". Okej, jag är tydligen dum också!

Okej, jag hänger inte med.

En liten del av mig vill gråta, en annan del av mig jubla! Wilmer håller på att bli stor och jag hänger inte med.

Till lunch idag bad Engla om makaroner och köttbullar, trött som jag är idag tyckte jag det lät som ett bra förslag. Samtidigt som jag delat Englas köttbullar i bitar öppnade jag locket till Willes barnmat och möts genast av en "jättestor" ärta. Herregud tänkte jag, snacka om att de behövs tänder här! Jag tar upp en sked med mat och tänkte att "äsch, han fixar säkert ärtan" och möts då av en HEL köttbulle. Jag tittar på burken, tänker att de måste stå fel, 8 månader?! Men det står vad det står. Jag försöker hitta en förklaring på burken , typ något i stil med "mat för 8 månaders bebisar med munnarna fulla av tänder". Det finns ingen sådan text. Jaja, tänker jag. Semper vet väll bäst och ger Wilmer köttbulle, ärtor och morötter. Ingen kunde varit gladare än han just då. Kan ju tillägga att jag nu lagar mat till hela familjen, herregud de 12 kronorna per burk som det ända kostar kan ju lika gärna struntas i om maten ändå inte är delad!

Bara jag

Det var med nöd och näppe jag kunde lämna Spanien, självklart skulle jag sakna havet, stranden, värmen, folket, maten. Det mesta. Men först och främst, Lambrusco Rosso, billigt, svalkande och gott. Fjortisvin menade min syster, men vem bryr sig. Jag är ju för tusan bara 22. Hur som helst, jag kollade ju natruligtvis upp möjligheterna att dricka detta vin i Sverige. Dom var små. Systemet hade ett par Lambrusco, men de var fel. Hur som helst, efter att ha beställt hem via systembolaget alla typer av Lambrusco dom kunde lösa så gick jag ändå bort till Rosé hyllan. Läste noga på alla viner och hittade den sedan. Flaskan förmodlingen ingen annan mer än jag skulle ha köpt. Rosa flaska, rosa namn, rosa innehåll.

"Ett ungdomligt vin med smak av geléhallon, smultron och med en viss touch av bubbel"

Underbart!

Kusinerna Piff och Puff


Vi är tillbaka i Sverige efter fyra helt underbara veckor i Cabrils. Underbart att få ladda med ny energi genom att bada i det varma havet, sola dränkt i salt på stranden och njuta av billigt vin och ett för stort antal kladdkakor.
Här hemma njuter vi just nu bara av att vara hemma men börjar bli duktigt trötta på Wilmers vattkoppor som hindrar oss från att umgås med nära och kära, inte bara vattkopporna är vi trötta på förresten utan Wilmer med för den delen. Men vi har hopp om honom fortfarande.

Nu väntar vi på att Wilmer skall vakna och äta sin Lunch så att vi kan promenera till stranden sen!

Prutt-Wilmer

Vi älskar vår tokboll. Lättroad är det minsta man kan kalla honom!

Hejdå!

Engla har pratat hela veckan om att åka till Gala och storkusin Junia. Om spanien, sol och värme. Tiden tycks inte ha gått fort nog. I dag var det i alla fall dags att säga hejdå till Förskolan och vännerna där , men ännu värre. Bästa kompisen Elsa. Sötnosarna har lekt och myst och det var vilda protester när jag började känna stressen rinna över mig när jag insåg att jag inte packat och därmed åkte hem. Klänningen som en gång var vit (typ i morse) fick Engla till hennes stora lycka ha på sig idag. Den tålde både sandlådslekar, vattenkrig och korvgrillning!

Tänk på jorden

Bild lånad från Babyshop.se

Känner det har blitivt lite mycket köp, köp , köp här i bloggen idag. Kan bero på att jag är pank. Ni vet hur det är, man hittar alltid tusen saker man vill ha när man inte har pengar. Den här hade jag dock inte köpt ändå, pengar till trots, eftersom jag redan har en. Men för er som inte har en och som känner att ni har ett behov av en. Babybjörns babysitter är toppen. Om den är bättre än någon annan? Vet inte, jag hoppas innerligt. Om inte annat så har den ett bra 2a hands värde.

För att återgå, Babybjörn släpper denna fina 70- tals inspirerade babysittern för att hedra 70-talet. Underbar tycker jag som gillar allt fult.

De senaste veckorna har varit mycket, lite mer än vanligt. Därför har också bloggen varit död. Till en början pågrund av tidsbrist, senare pågrund av "var ska jag börja syndrom". Gud va jag låter negativ i min ton idag. Jag hör det själv, illa illa. Men inget att skrämmas av, jag är inställd på någon typ av irritations-sarkasm-ironi-inställning idag, i morgon vaknar jag rosig om kinderna och sprudlande av energi och glädje. Tyvärr roas jag inte ens av mig själv idag och ännu mindre Dennis. Stackaren. Alltid synd om mannen, mannen med hans jobbiga kvinna.

Missoni + Bugaboo = sant

Ingen stor världsnyhet kanske. Men fantastiskt. Jag råkar ÄLSKA missoni, sällan jag har råd att köpa något men njuter av deras frotté när jag torkar händerna åtminstonde. Att jag älskar vagnar och då först och främst Bugaboo är väl inte heller någon nyhet. Bugaboo är visserligen en skitvagn, men å andra sidan den bästa skitvagn som finns på den sketna vagnmarknaden som finns.

Dennis sa för ett par veckor sedan när jag upptäckte detta juvliga. "ALDRIG, DET KOMMER ALDRIG HÄNDA. Det blir ingen ny vagn".

Hur som helst. I morgon runt 13.00 väntar vi fint besök. Som är här för att stanna. Välkommen nya fina härliga Bugaboo bee.

Det var detta min blogg behöver

Massor av saker gjorda idag. Tvätt, disk, laddat min mp3 spelare, duschat, lockat håret. Inga av de här sakerna tillhör det normala för mig. Duschen möjligtvis, men det är väl så långt som jag sträcker mig. Anledning. Jag har så tråkigt.

Saker jag borde göra? Plugga till Akuttentamen, leta upp min mobil som försvann någonstans på Englas rum, umgås med människor? Till och med Wille goes bananas på sitt babygym, skriker och slår aggresivt på sina saker. Frustration.

Kvällspromenad med solen på väg ner måste nog vara bland det bästa. Blev på allvar gråtfärdig av lycka. Vi behöver ingen bil, vi har friska starka ben och underbar omgivning. Men så kommer verkligheten ikapp oss. Ett par månader, sedan vänder det igen. Nu blir det söndagsmys i soffan för att avsluta en perfekt helg!

två töntar är bättre än en

Två töntar är bättre än en. Underbar spegelbild tycker Wilmer.

Om ni ser mig och Dennis på stan och undrar varför vi ser så sura ut så är det för att vi är det. Sura helt enkelt. Vi går upp, äter lite, bråkar lite, gnäller lite, tjaffsar lite. Ibland är vi vänner med den varar inte så länge. Vi älskar varandra men herregud vad vi hatar varandra. Det är okej. Vi behöver sova. Wilmer sov två timmar inatt. Inte en sekund på hela dagen. Dessutom har vi två ton tvätt i soffan, smutsigt, rörigt och för få kvm. För att förstå vilken nivå vi är på kan vi ta dagens citat: Dennis säger följande i lugn och trevlig ton vilket är rätt sjuk egentligen med tanke på vad han säger. "Du är lika trevlig som HITLER, eller det var kanske hårt. Nä egentligen inte. Du är som hitler, men han var åtminstonde trevlig ibland!". Nu ska vi ha tacosmys och gos! Engla vill ha gruppkramar och provar nya klänningar och Dennis och jag är tillfälligt men härligt vänner <3

Dennis, jag älskar dig. Du är fantastisk. Vi behöver bara sova och dricka lite sprit.

Dop

Hittade dena fina dopklänning inne på Kappahl idag, en del ur deras Vintage stories kollektion. Underbar tyckte jag! Vi har bestämmt oss för att ha en dopklänning som Dennis hade på sig när han döptes, förutsatt att några fläckar går bort i tvätten. Förhoppningsvis gör dom det, annars har jag lagt undan denna. På torsdag är det dessutom klubbdag med 25% för alla medlemmar så då skall ni passa på gott folk! Nu lät jag sponsrad. Det är jag INTE, men jag blir det gärna. Var så god och skicka på bara. Jag är lättköpt!

Blev lite dopsnack idag på Lunchen med mammagänget, bra när man kan få lite inspiration från andra. Vi kommer hålla dopet i all sin enkelhet, extra bra med kreativa idéer från andra då!

Wilmers dag

Har haft en mysig morgon med Wilmer idag. Mys i soffan, lek i gåstolen och nu ska vi iväg på spädbarnsmassage. En del har de bra. Jag har en nerv ikläm på vänster sida som gör fruktansvärt ont och hade inte sagt nej till mammamassage också. Men , den som inte gnäller han får.

Nicky STHLM?!!

Okej. Diskutionen kring brevet fortsätter. Dennis vill nu längre inte prata med mig. "Det är ju bara TUR jag har jobbat på posten och sett brev som ser ut så, 5000 tusen, nej 10.000 kanske. En hel vecka var jag där. " Han muttrar och ser mycket förargad ut.